I morse var det -15 grader, på dagen kom solen fram och det steg till faktiskt till -9.
Marie kom med Pixi på morgonen. Hon kom som en virvelvind och Budda och Pixi for runt i full fart. Innan vi gick ut på promenad hade de lugnat ner sig och låg och tuggade på var sitt ben. Vi gick sedan ut i skogen. I början hade vi fin upptrampad stig men ju högre upp i skogen ju mer fick vi pulsa. Det gick bra för mig när hundarna gick före mig på stigen, men när de fick för sig att springa ute i skogen så blev det tungt för mig. Budda och Pixi mår hur bra som helst när de kan springa i full fart i snön i skogen.
När vi kom tillbaka hade jag med mig två snöiga och isiga hundar.
När jag lämnade Pixi hemma hos morfar så kröp hon upp och la sig i soffan och somnade på en gång, det tar på krafterna att busa med Budda en hel förmiddag.
På kvällspromenaden kom det en sopgubbe gående bakom oss. Med skräckblandad förtjusning vände Budda sig om hela tiden för att kolla in vad det var för konstig gul gubbe (det ska vara gul, inte ful) som kom gående. När han kom i kapp oss stannade han och lät Budda komma fram, men det var ändå lite otäckt. Inte förrän han satt sig ner på rumpan vågade Budda gå fram och nosa på honom och till slut nosade han honom i ansiktet. Det är inte ofta man träffar på människor som är så villiga att hjälpa Budda att komma över sin rädsla. TACK!!